Att ge sin nyblivna äkta make en speciell och betydelsefull gåva på den första morgonen av resten av deras gemensamma äktenskap, är ett fenomen som går långt tillbaka i tiden. Ifrån början var själva tanken med morgongåvan att säkra kvinnans försörjning efter mannens död. Männen kom då att skänka bort så pass generösa gåvor, att den tidens makthavare blev tvungna att stifta formella lagar kring givandet. År 1664 skedde lagstiftningarna i Sverige, och år 1845 bestämdes det om att endast barnlösa änkor fick rätt att ta del av sina morgongåvor. Det var år 1920 som änkor fick rätten att ärva sin make, och i och med detta beslut avskaffade man också lagstiftningarna kring morgongåvorna.

Så vilken var då den underliggande symboliken i morgongåvan? Som redan har nämnts fyllde den delvis en funktion som en sorts livförsäkring, men ett annat syfte var också att ”belöna” kvinnan för hennes sparade oskuld. Gåvans innehåll har varierat mellan olika epoker, och vad den nygifte får idag skiljer sig normalt ganska markant från vad som kunde skänkas för några hundra år sedan. Till exempel kunde bruden på medeltiden få ett stycke mark eller till och med en hel gård. På 1700-talet antog gåvan en mer subtil form, och kunde istället innebära ett litet föremål som ett smycke med en hårlock inuti. Så småningom blev foton vanliga, i och med fotografikonstens antågande.